En av de viktiga aspekterna i analysen av platsen var den tydliga uppdelningen mellan en privat och en offentlig del. Detta, tillsammans med frågan om hur människor kommer att arbeta i framtiden, utgjorde grunden för vidareutvecklingen av projektet.

Platsen är belägen i Helenelund, Sollentuna, och består av en villatomt samt en sluttning med 30 graders lutning. På ena sidan av platsen finns Helenelund centrum, kollektivtrafik, pendeltågsstationen "Helenelund", busshållplatser samt Sveriges största IT-centrum, Kista. På andra sidan tomten finns ett villaområde.

För att inte störa villaområdet och för att skapa en anslutning till centrum har jag valt att mitt projekt ska ansluta till vägen nedanför backen. Mitt projekt omfattar en offentlig del med ett gemensamt café med arbetsplatser och en mer privat del med privata "småvillor" med gemensamma terrasser. Därefter kommer det mer traditionella villaområdet, från offentligt till privat.

Under projektet har jag beaktat att allt fler arbetar hemifrån eller som frilansare på grund av digitaliseringen, vilket gör att flera arbetsuppgifter kan utföras utan att vara fysiskt närvarande. Bostäderna kan till exempel vara till nytta för unga vuxna som arbetar mycket hemifrån eller driver egna företag och vill kunna bo och arbeta utan att behöva hyra ett helt kontor. Projektet erbjuder de boende en social gemenskap som ofta går förlorad när man arbetar hemifrån.

Rörelsen genom området sker via ett trädäck som slingrar sig upp för backen, likt en bergsby. Trädäcket skapar utrymme för gemensamma terrasser samt en mindre privat terrass intill köket. Det ger också en naturlig placering av "småvillorna". Trädäcket har en lätt och luftig utformning och möter husen som har en mer robust utstrålning. Småhusen har en boyta på 20 kvadratmeter och ett loft på 9 kvadratmeter. Det är positivt för staden att fler bor på en mindre yta för att underlätta transporter och infrastruktur. Bostäderna främjar även gemenskap och de gemensamma terrasserna och caféet skapar mötesplatser och främjar social hållbarhet.

Husen är delvis nedgrävda och har en betonggrund, följt av träkonstruktion. De har taklutning som matchar sluttningen och ger en känsla av att de har brutit sig upp ur marken. Husens fasader består av oregelbundet placerade vertikala träpaneler, som sträcker sig upp och bildar tak. Taken har större fönster för att släppa in ljus. Vid ingången kommer marknivån och växtligheten att vara i ögonhöjd, och därefter kommer man in i en hall och arbetsplatsområde med lägre takhöjd för att skapa en kontrast till kökets rymd och ljus.